En artikel ur "En bok om Forsheda Del 2" 1993

 
 

 

 

David Forséni.

 

En äkta spelman och kulturbevarare från Forsheda, Västbo Härad.

 

av Gösta Klemming

 

En av vårt lands på sin tid bäste damskräddare, förste tillskäraren hos fashionabla Holmbloms på Kungsgatan i Göteborg, David Forséni var född 1894 i Forsheda socken. Att denne man även var en god fiolspelman och bärare av en rik folkmusikskatt från den gamla allmogekulturen var det inte många som visste och förstod. Det var först när undertecknad kom i kontakt med honom vid bildandet av Göteborgs  Spelmansgille (1946) och Smålands Spelmansförbund (1948) Som det visade sig att vi i David Forséni hade en spelman med gammal äkta tradition från sin hembygd i Småland.

David Forséni i den Västbodräkt han själv sytt.

Som den sympatiska och intelligenta man Forséni var förstod han värdet av att hans låtar blev upptecknade och bevarade. Mycket snart blev vi goda vänner och kunde börja uppteckningsarbetet och även spela tillsammans. Det tog faktiskt 20 år innan Forsénis alla låtar hade lockats fram ur hans minne, men så hade han också haft en lång paus i sitt fiolspelande som började i 10-årsåldern. David Forséni föddes som nämnts 1894 i Forsheda. Hans far JohannesPetersson drev en större lanthandel belägen mitt emot järnvägsstationen i Forsheda. Modern Maria, som var född Hellberg, blev med åren familjens stöttepelare. Särskilt efter faderns tidiga bortgång 1906. Hon lär ha gjort en otrolig livsinsats när hon höll familjen samman och svarade för dess uppehälle, genom försäljning av lin och ull m.m. till textilindustrin sedan hon blivit änka. Hon reste i bygden och köpte upp sådana produkter i gårdarna. Familjen bestod då av 9 barn. Ett hade dött i späd ålder. Alla barnen växte upp och blev duktiga i sina yrken. När jag nämner Forsénis far kommer jag ihåg en berättelse som Forséni berättade for mig. Det var så att någon anhörig som bodde i hemmet hade dött och begravningsföljet begav sig iväg mot kyrkan. Lille David fick inte följa med utan stod utanför affären och tittade på. Efter en liten stund kom Davids far springande tillbaka till affären. Han hade tydligen glömt något. En gammal gumma som stod nära lille David säger då: "Jaha, nästa gång blir det Johannes." Detta gjorde ju David alldeles förtvivlad. Och mycket riktigt. Snart därefter drabbades Forsénis far av slag och lämnade sin familj för alltid. Att vända tillbaka till sorgehuset som Forsénis far gjorde anses i folktron betyda olycka och död. Efter skolgången kom Forséni tidigt i skräddarlära i Anderstorp där han fick en utmärkt läromästare. Senare gick han igenom Köpenhamns Tillskärareakademi och blev väl förberedd för större uppgifter i sitt yrke. Han blev ju så småningom förste tillskärare hos Holmbloms i Göteborg. Forséni hade ett utmärkt minne och en stark iakttagelseformåga vilket gjorde att han kunde berätta om personer, händelser och traditioner i sin hembygd. Detta kom ofta fram i samband med att han kommenterade de låtar han spelade på sin fiol. Några exempel på hans goda minne kan jag berätta här. Forséni minns mycket väl den siste gamle gubben som gick klädd i den ståtliga västbodräkten. Det var ett original som hette Jonas i Åeke. Som skräddarlärling fick Forséni ibland plåga sina fingrar när det ännu fanns beställningar på de gamla slitstarka bockskinnsbyxorna. I Forsénis pappas affär hängde en gammal fiol på en väggspik och då och då kom det någon spelkunnig kund som fick spela några låtar på den. Pa detta sätt vaknade Forsénis intresse för fiolspel och de gamla låtarna, och redan som 11-åring var han med och spelade till dansen på bron nedanför kyrkan. Men lille David fick passa sig , för han hade ju inte "läst for prästen" ännu och det hände att den stränge prosten Hazen kom ner och hytte med näven och körde bort ungdomen från deras syndiga förehavanden. Då fick David snabbt krypa ner och gömma sig under bron.

 

 

TEXT:

Känner du, känner du Petter i Hässle,
Petter i Hässle,Petter i Hässle,
Han som gör så klumpiga träskor
så att fötterna går ur led

Då så får du aldrig mer
gå till dans ve Lia le
Du får va hemma hos far och mor
Dansa med geta och valla kor

 

Genom Forsénis kontakt med de gamla spelmännen lärde han sig mycket av den tidens folkmusik i Västbo och även om han under en lång följd av år inte spelade de gamla låtarna hade han dem i gott minne och hade förvånansvärt lätt för att erinra sig dem när jag tog till min uppgift att teckna upp dem. Men det var några låtar han hade i sitt huvud som inte ville komma fram genast. Därför tog det närmare 20 år innan Forséni ansåg att uppteckningsarbetet kunde betraktas som avslutat. Den repertoar som var Forsénis, och som nu är räddad för eftervärlden, var typisk for 1800-talets folkmusik. Vissa polskor kan dock ha sitt ursprung i 1700-talet. Man kan framhålla en del låtar som är speciellt intressanta och göra några kommentarer. Den brudmarsch som Forséni kallat "Finnvedens Brudmarsch" ar verkligen förnämlig och ovanlig därför att den har både l:a och 2:a fiolstämman i original från gamla tider då den spelades i bygden. Flera av Forsénis valser är av tidigt 1800-talstyp t.ex. Mamsellernas vals. När valsen kom till vårt land omkring sekelskiftet 1800 skrevs den genomgående i 3/8-dels takt och ofta som efterdans till kadriljer. Mamsellernas vals hade Forséni efter en rallare och senare banvakt Söderström i Forsheda. Denne använde en liten hemmagjord stråke att stryka med på fiolsträngarna eller också använde han en träpinne som han slog mot strängarna med så att ett egendomligt klapprande ljud uppstod. Forséni hade en liten fin vals som härmade fågelsang. Han kallade fågeln kliran eller kleran. Han hade också flera ramsor som gällde fågelsångens återgivning i människans tal. Även en del enklare visor mindes han. De var oftast roliga och ibland lite ekivoka. Vad som tilldrar sig det största intresset i Forsénis repertoar är emellertid polskorna i sina olika typer. Särskilt intressant ar den polsketyp som kallades "blek". Det är en 16-delspolska som utmärker sig genom jämn betoning på de tre fjärdedelarna i varje takt. Dansen kom därigenom att gå i promenadtakt som i den gamla polonäsen, men snabbare. En annan polska som Forséni spelade var av 8-delstyp besläktad med de s.k. "Kindbopolskorna" och vanliga i grannhäradet Kind i Västergötland. Dessa polskor är i regel mycket vackra med sin ålderdomliga klang. En märklig typ av polska är "Den Glömda Polskan" som är av 16-delstyp och fått sitt namn därigenom att det tog mer an 15 år för Forséni att "komma på den". Men en påskdag då han låg sjuk kom den oförmodat fram ur hjärnvindlingarna där han låg i sängen och tänkte på gamla tider. Forséni ringde omedelbart till mig och sa: "Nu kan jag hälsa dig från den glömda polskan." Det dröjde inte många timmar förrän jag hade den upptecknad på noter. (Se sidan 31) Det intressanta i denna polska är att i andra reprisens två första bisserade takter kan man tydligt höra vallåtsklang, vilket är ovanligt men något ursprungligt i svensk folkmusik.
 

 

 

Forseni mindes denna polska därigenom att han kom att tänka på en särdeles ful och krokig gubbe som dansade den när Forseni var med och spelade vid en lekstuga. Den gamla polskedansen levde kvar i Forsenis hembygd till omkring 1910 då modernare danser slog ut den. Han kom dock ihåg hur de dansande höll varandra i händerna och gjorde kraftiga stampningar för att betona den jämna takten i blekpolskan. Dansstegen mindes han dock inte säkert. Forseni spelade med ganska korta stråk och med en mjuk ton, något svag. Han spelade absolut rent och hade ett mycket gott gehör. Understämmor lärde han sig lätt utantill och det var trevligt att spela tillsammans med honom. När Smålands Spelmansförbund och Göteborgs Spelmansgille började sin verksamhet levde David Forseni upp och kom åter igång med sitt spel. Här måste tilläggas att Forseni aven var intresserad av vad man kallar seriös musik och var i många år medlem av Partille-Sävedalens Musiksällskaps orkester. Han var också medlem i Gösta Klemmings Spelmanstrio och spelade med den i radio ett tiotal Gånger bl.a. i samma program där Lasse Dahlqvist och Sven Tjusling deltog. Otaliga ar de spelmansstämmor, mässor, hembygdsfester m.m. som han medverkat i. 1966 på sommaren gick denne forsynte, osviklige kamrat och spelman ur tiden. En framstående yrkesman och folkmusikvän, sin hembygds främste traditionsbärare på detta område hade lämnat oss for alltid. Men hans minne och hans låtar lever.

 

 

Gösta Klemming, som berättat om sin gode vän David Forseni, har förutom att han gjort en stor insats for bevarande av folkmusik i Småland och Västergötland, hunnit med mer än de flesta. Han är född på Gunnebo Bruk 1920. Efter civilingenjörsexamen 1947 följde intensiva yrkesår. Det började med en uppgift som ingenjör vid Ankarsrums Bruk, fortsatte med avdelningschef vid Volvo, fabrikschef for Elektroskandia i Arboga, teknisk chef vid Överums Bruk, teknisk direktör vid Mölnlycke AB och sist ägare och VD vid AB Gren & Anderson, plåtmanufaktur i Sävsjo. Som ung var Gösta Klemming elitgymnast och god sprinterlöpare. Som löpare deltog han i Berlinolympiaden 1936 och i EM i Paris 1938. I Paris fick det svenska laget silvermedalj. Olika fortroendeuppdrag både i kommun och i föreningar och kommittéer med anknytning till hans yrkeskunnande har Gösta Klemming hunnit med. Lägg därtill att han 1959 blev kapten vid Kungl. Bodens Artilleriregementes res. Så undrar vi kanske hur kulturen och musiken fatt plats. 1945 började han resa runt i Småland och teckna upp folkmelodier. Det blev 1000-tals melodier. Även Västergötland fick besök. Denna musikskatt har donerats till Kungl. Biblioteket i form av uppteckningar, inspelningar och handskrifter. För detta erhöll Gösta Klemming 1977 Snoilsky-medaljen. Nämnas bör också att han 1946 grundade Göteborgs Spelmansgille och 1948 Smålands Spelmansförbund vars ordförande han var i 24 år. Även den s.k. seriösa musiken har fått hans intresse. I flera musiksällskap har han varit violinist, i Sävsjö även konsertmästare. Bland utmärkelserna for hans kulturgärning kan nämnas Illis Quorum 1983 och Jönköpings Läns Hembygdsförbunds guldmedalj 1988. Gösta Klemming ger på eget förlag ut musikhäften. David Forsenis låtar, som Klemming har alla rättigheter till, finns med i följande utgåvor:

 

50 Småländska låtar  ny upplaga i år (1993)
30 Småländska låtar ny upplaga kommer
20 Småländska låtar  
23 Låtar från Småland och Västergötland